Browser caching, eller webbläsarcachning, är en teknik som används för att förbättra hastigheten hos en webbplats genom att minska antalet anrop som görs till servern.
Det innebär att webbläsaren lagrar (cachar) kopior av webbsidornas resurser, såsom bilder, JavaScript-filer och CSS-stilar, på användarens lokala dator. När användaren återbesöker samma webbplats kan webbläsaren hämta dessa resurser från cache istället för att begära dem på nytt från servern.
Användning
HTTP-headers bestämmer hur länge en resurs ska cachas genom att använda direktiv som `Cache-Control` eller `Expires`. Cache-Control används för att definiera max-age (hur länge en resurs ska anses färsk) och om en resurs är cachbar. Korrekt konfigurerat kan det betydligt förbättra laddningstider för återkommande användare och minska bandbreddsutnyttjande för både server och klient.
Det är viktigt att konfigurera cache-inställningarna noggrant. Dynamiskt innehåll, såsom användarkonton eller varukorgssidor, bör inte cachas eftersom detta kan leda till att konfidentiell information visas till fel användare eller att användaren ser föråldrad information. Statiskt innehåll, å andra sidan, som ofta inte ändras (exempelvis logotyper, CSS-filer och Javascript-bibliotek) är idealiska för långvarig cache.
För att implementera browser caching, kan webbplatsägare använda olika metoder som att modifiera `.htaccess`-filen på Apache-servrar. Det är dessutom möjligt att hantera cache-inställningar direkt i webbapplikationer via olika programmeringsspråk och ramverk.
Sökmotorer värdesätter snabbladdade sidor, och browser caching kan därför indirekt påverka en webbplats ranking i sökresultaten.